Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Som visar, att, när en potatishandlare vill bli människa, så köper han en vinkorg och begår sedan många underliga handlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, si, du känner mig, du, gumma lilla! sa
gubben högst belåten. Det är tydligt, det!
Och detta resonemang kring vinkorgen var det
första tecknet.
Det andra kom redan efter middan. Då tog
nämligen gubben helt oförmodat gumman med sig på
en liten husvisitation, och så slog han ut armarna.
— Ser du, sa han, det är bra gammalt, det här
huset! Det är det, det! Tnu! Och trasigt! Vi ha
sett det nu ... och si så där...! Och så ska det
byggas stora hus nere i Stadsgården! Och det ska
sprängas gator också! I berget! Så det börjar på
bli otrevligt här uppe, nu! Eller hur? Tycker du
inte det, gumma lilla?
— Jag begriper då rakt inte alls, vad du mener,
Gobsman! sa gumman. För det är då rent
omöjeligt att kunne följe alle dine tanker! Mener du, att
vi skulle flytte nu?
— Det är mycket sagt, det, gumma lilla! sa
gubben och snurrade tummarna. Det är mycket sagt,
det! Vad vet människan? Det är lite, det! Det är
så lite, så! Och vem vet, om vi lever i morgon ? Men
det finns många hus! Där borta! sa gubben och
pekade ner över stån.
Därefter klappade han gumman på axeln.
— Och herrskapet... det är fint att vara det,
ser du! Men! Det är inte så lätt för herrskap...
för sånt herrskap, menar jag!... att köpa hus, inte!
Man måste ha pengar till det! Och ser du,
herrskapet har inga pengar! Men jag har, jag! sa gub-
127
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
