Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Som visar, att, när en potatishandlare vill bli människa, så köper han en vinkorg och begår sedan många underliga handlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där och sålunda fortsätta uppåt fina världen och
närma sig Vasaorden och människovärdigheten men
samtidigt beröva Polviander de 500 kronorna.
Fanjunkarn behövde dem strängt taget inte, men hans
inkomster voro dock icke större, än att dessa
femhundra i alla fall räknades, och gubben Gobsman
visste, att, om också fanjunkarn själv skulle bry sig
mindre om förlusten, så skulle hennes nåd däremot
göra det så mycket mer, och det var det, som roade
den gamle räven.
Därför gnuggade han händerna och sken som
själva januarisolen, då han steg in.
Och nu blev det naturligtvis stora
hälsningsceremonier och kringklappningar och tack för sist och
var så god och sitt här, på bästa platsen, och en
enkel kopp kaffe efter den långa promenaden! Det
var klart! Och när kaffet kommit in, sa gumman:
— Ja, tänk, vi talade just om grosshandlarn!
Hon pekade på fanjunkarn — som hela tiden
bara sa: hom! — med ett finger, som hade alla
tecken att vara släkt med grevinnan Mac Leans
benkrok.
— Och Polviander förebrådde mig min
frispråkighet på nyårsaftonen, då jag påstod, att den, som
inte hade orden, betraktades som en dräng av
världen, men jag förklarade för honom, att en så
världs-erfaren och framstående affärsman som
grosshandlarn inte kunde ta åt sig, på det sättet!
— Och det var rätt, det, hennes nåd! Det var
rätt, det! sa Gobsman och klappade hennes nåd på
136
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
