Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Som visar, att, när en potatishandlare vill bli människa, så köper han en vinkorg och begår sedan många underliga handlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ter affärn! Så det är ingen fara inte! Inte alls någon
fara inte... med det!
— Jaså ... så ... men, kära grosshandlarn, då
måste jag säga, att min svågers hus är ganska
förfallet. Om grosshandlarn reflekterar på det! Och
fuktigt! Och det är inte bra för hjärtfel!
— Jag väntade det också, hennes nåd! sa
gubben. Jag gjorde det... för hennes nåd vet så
mycket... vi vet det... sen gammalt... men se, jag
kan reparera! Jag kan det! Och jag tänkte, vi skulle
gå och se på huset nu, eftersom du är vicevärd, min
hedersbror!
Därpå gnuggade gubben händerna, så att det
rentav gnisslade om det! Så belåten var han.
Varefter det beslöts, att man skulle bege sig i
väg, hennes nåd också. Ty hon släppte minsann inte
sitt grepp i första taget, inte!
Och så marscherade de tre gamlingarna i väg,
Östermalmsgatan fram, var och en med sina
funderingar, och januarisolen sken på dem, det
droppade från taken, och sparvarna kvittrade gällt, men
gatan var tom och stilla, alldeles som det skulle vara
i fina världen.
Till vänster gick Gobsman, kobent, nyter och
fäk-tande, i mitten hennes nåd, hopkrupen, mager och
gammaldags med ett par svarta spröt på hatten som
darrade, och till höger fanjunkarn, stirrande i
gatan, stödjande på käppen, och han såg ut som ett
enda: Hom!
I Villastan bo som bekant fint folk och sparvar,
142
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
