Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Som visar, att, när en potatishandlare vill bli människa, så köper han en vinkorg och begår sedan många underliga handlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon var liten med krokig näsa och blå ögon och
svart hår. Då hon såg fanjunkarn, vilken hon kände
igen, började hon skratta och sa:
— Var så goda och stig på! Jag har ett litet
kafferep, men ...
— Det gör ingenting det, lilla fru Liebicks! Tnu!
Det gör ingenting det! sa Gobsman fryntligt och
klappade henne på armen.
— Förlåt! sa fru Liebicks och kastade tillbaka
huvut och såg med ens högst förnäm ut, men man
samsades hastigt.
Och gubben bet ingenting på.
— Se, det är hennes nåd det här! sa han. Hennes
nåd Polviander! Hon vet mycket, hon, lilla fru
Liebicks ! Och är svägerska till greven! Tnu! Och nu
köper jag huset! Så vi skulle bara se lite på ... hur
det ser ut här!
Solen sken in, och i salen sutto några damer kring
ett bord med vinkaraff och frukt, och ett par av
dem rökte cigarretter, men en var mycket gammal
och rak och gul och hade en vit spets på huvut och
glasögon på näsan, och det var gamla friherrinnan
von Pahl, som umgåtts i fru Liebicks’
barndomshem. Hon vände sig långsamt, och hennes blickar
funno strax gumman Polviander, liksom gumman
Polvianders blickar lika säkert funno henne.
Gummorna utbytte en stel huvudböjning, och de andra
damerna följde exemplet.
Fru Liebicks förde Gobsman genom hela huset,
och han tog reda på allt.
144
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
