Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Grevinnan och potatishandlarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kom, som vi förstå, med hälsningar från
potatishandlarn.
— Jo, jo! sa hon. Jo jo! Min vän! Jo jo!
— Vad menar du med det? ropade grevinnan.
Vad menar du med det?
— Jo jo! sa hennes nåd. Jo jo! När man har tur
och kan få ärva ...
— Ä nej, vad menar du? ropade grevinnan, ty
nu lät det lite sublimare, ändå.
— Andra ha vänner, som ...
— Å nej! Å nej! Jag förtärs! ropade grevinnan.
Säg, vad det är, kära du! Jag förtärs!
— Vad det är? svarade hennes nåd. Jo, det är
det, att potatisgrossören, herr Gobsman, vill köpa
ert hus i Villastan och beröva Polviander hans
fattiga femhundra om året.
— Å nej! Å nej! ropade grevinnan och slog i
luften med höger hand.
— Och i morgon kommer han ut till er för att
göra upp affärn, men ni ska låta honom betala! Och
egentligen vore det inte mer än rätt, att Polviander
finge procent på köpet, han, som ...
— Ä nej! Ä nej! Så du säger! Vill han köpa?
Och visst ska den kära Polviander ha procent! Ja,
sanna mina ord! Blir det mycket pengar också?
— Sälj aldrig under 75,000!
— 75,000! Å nej, så sublimt! 75,000! Å nej! Å
nej!
Men den rasande hennes nåd fann det hela allt
annat än sublimt, hon fann det snarare motsatsen,
154
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
