Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Grevinnan och potatishandlarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äta det ute!... Man måste det!... Så vi ta en
biffstek då, av lilla fruns bästa ... med mycket lök!
Efter denna för den korpulenta damen
smickrande beställning, som strax åstadkom ett ivrigt
viskande, bultande och fräsande bakom förhänget,
angrep Gobsman smörgåsbordet och lyfte den
pär-lande morgonsupen till sin vita mustasch, och därvid
höll han lillfingret rätt ut i luften, något som alltid
brukas av handelsresande och fina potatishandlare
och sålunda säkert skulle ha utmärkt gubben
Pap-pelman också, om han använt brännvin, men det
gjorde han inte på grund av sina religiösa
grundsatser. Detta lillfinger ser man däremot aldrig i den
högre finansen, men kanske beror det på, att det
passar alldeles utmärkt till supen men inte så bra
till champagneglaset. Och varken Clifford eller
Kruckman torde därför ha använt det. Men
Gobsman gjorde det med makten av ett helt livs vana.
Och när nu biffsteken kom, mör och härlig, åt
gubben den, njutande på en gång en god spis och
ett gott humör, hela tiden utbytande tankar med
den korpulenta damen, som tittade fram bakom
förhänget, och det var, som om gubben i hela sitt liv
haft förkärlek för alla, som likt lumphandlarna och
denna dam talat till honom ur smyghål vid sidan
av hans väg, alldeles som om de varit mystiska
varelser ur det fördolda, vilka gett honom viskande
anvisningar om färden genom livets töcken. Men i
själva verket berodde det på, att inför dem kände
han hela sin höghet och sitt människovärde.
11.
— Nordström, Jobbartamiljen Gobsman.
161
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
