Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Grevinnan och potatishandlarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nen Polviander har inte förmedlat köpet! Det har
han inte, det! Så då blir det ingen procent...
— Inte ? utropade grevinnan med stora ögon, som
om hon med ens fruktat, att Gobsman inte var fullt
så sublim, som hon trott,
— Nej, inte procent inte! sa gubben. Utan en
dusör! En liten dusör! Det ska jag ge! Femhundra
kronor, grevinnan!
— Å nej! ropade grevinnan. Femhundra kronor!
Å nej! Ä nej! Vad grosshandlarn är liberal!
Den ädla damen jublade. Det gjorde inte
Gobsman, han gnuggade bara händerna, men det är
alldeles detsamma potatishandlare emellan, som jubel
är för grevinnor.
Så var då husaffärn klar, grevinnans plan hade
lyckats över förväntan, och i sin förtjusning ville
hon nu, att Gobsman skulle se, hur de bodde, och
si, det var i själva verket just den hemliga avsikt,
gubben haft med hela denna resa, ty köpet hade han
ju mycket väl kunnat göra upp per telefon, men han
ville just se, hur en greve bodde, den gamle räven,
nu, när han själv skulle bli människa och därmed
nära nog grevars like.
Och grevinnan visade honom gamla målade skåp
och kistor och stolar och så alla oljefärgsgrevarna,
och gubben följde med överallt, såg, blåste i näsan
och var nyter i högsta grad. Ett, tu, tre stannade
han vid ett gammalt skåp, slog ut armarna på sitt
vanliga sätt och pekade på skåpet.
— Ja, tänk nu! sa han. Det är ju underligt här i
164
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
