Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Grevinnan och potatishandlarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag tror inte det, inte! svarade Gobsman. Du
ska nog stanna här, för ... man ser det... att du
trivs. Så...
— Men jag kan väl inte stanna här i evighet,
lilla gubben.
— Ja, se det är inte min sak det, lilla Jenny!
Det är din sak det! Jag vet ingenting om det, jag!
— Men är det verkligen pappas mening, att inte
Karl och jag ska få komma hem. Det tror jag inte!
Det vore väl för starkt ändå, lilla gubben! Så det
tror jag inte!
— Men jag gör det jag, Jenny! svarade gubben.
Ser du, jag gör det! Och det är huvudsaken, det!
Därmed gick han ombord och viftade vänligt, på
bryggan stod den lilla damen kvar, och nu visste
hon verkligen inte längre, vad hon skulle tro, och
därför gick hon långsamt, steg om steg, upp till
byggnaden igen.
§ 3-
Nu hade Gobsman sålunda allting klappat och
klart för sin överflyttning till fina världen, och det
återstod bara en sak, nämligen att underrätta
gumman.
Vi ha nyss sett, hur nöjd och lycklig hon blivit,
då hon hörde, att gubben var i färd med en ny affär.
Och samtidigt som gubben reste ut till Yxhamra,
hade hon suttit i köket på morgonkvisten med Lisa
och druckit kaffe, och de båda, man skulle kanske
våga kalla dem kökskusinerna, hade diskuterat den
166
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
