Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Fina världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kramade Jennys hand. Karl bad mig hälsa, att han
var så upptagen av affärer, att han inte kunde
komma förrän klockan fyra. Men då skulle han
vara här.
— Var är han nu då? frågade Jenny.
— Han skulle råka bankir Kruckman klockan ett
på Kronprinsen.
— Jaså! sa den lilla damen och kände sig högst
besviken, alldeles som Makkonen där nere, men han
hade lugnat sig nu och visslade en glad visa.
Jenny stötte här för första gången i sitt liv på
ett fenomen, som hon aldrig behövt ana ens, så
länge hon hade mecenat och fast rörelsekapital, men
som är orsaken till något, som du, min läsare, var
dag kan studera och som är själva grundväsendet
i den moderna affärsstadens liv. Man ser ständigt
på gatorna herrar, som rusa fram med stor fart och
tyckas springa efter sin hatt, fastän de ha den på
huvut. De titta sig oroligt omkring, dessutom, som
om de vore rädda för polisen, de hejda mötande,
och när man passerar, kan man höra dem säga med
andan i halsen:
— Har du sett...? Satt han där? Gick han sin
väg? Vet du, vart han gick?
Det är alla, som söka varandra i affärer, som
springa efter varandra och om varandra och på
varandra, som ramla huvudstupa in i telefonhytterna
i hotellens och restaurangernas vestibuler, som ha
kontoret på fickan och förfallna växlar i plånboken
180
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
