Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Som innehåller den ganska lärorika berättelsen om Karl Gobsmans elddop, och däri man dessutom får vara med om att potatishandlarn skrattar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han fann sig ha absolut ingenting att säga, det
hela var upplöst i rök, och han kunde till sist bara
berätta för den gamle gråtaren, att han tyckte, det
var så förfärligt otrevligt, om han skulle bli tvungen
förlora pengar på en vän, som han alltid räknat för
en gentleman, och nu undrade han blott, om
grosshandlarn kunde hjälpa honom dels att få tag i
Clifford och dels att få ut de sextiotusen kronorna, som
han behövde för att inte själv komma i trångmål.
Medan den hederlige Karl Gobsman sade detta,
rann svetten av pannan ända neråt ögonen, så att
han måste ta upp näsduken och torka.
— Förfärligt varmt här inne, bästa
grosshandlarn! Va? sa han för att släta på lite.
Gubben svarade med en oerhörd svada. Det var
inte den första löjtnant, han i sin dar sett svettas i
tortyrstolen, men vatten, i hur stora massor de än
uppenbarade sig, imponerade dock inte på en så van
gammal gråtare.
— Si, si, si, herr löjtnanten! sa han. Det är ju
ingen fara med löjtnant Clifford, han är ju född
till affärsman, det ha vi alla sett sen flera år, men
nu är han ju lite utarbetad, utsliten, uttröttad, och
hans affärer... ja, nu ha vi ju sett den svåra tiden,
som brutit in, och löjtnant Clifford har ju fått en
liten släng, men ingen fara, ingen fara. Man
väntar ... han vilar lite med sina nerver, och man
väntar några månader, tre, fyra månader, kanske ett
halvt år, och då är allt klart igen. Man väntar lite,
224
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
