Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Som innehåller den ganska lärorika berättelsen om Karl Gobsmans elddop, och däri man dessutom får vara med om att potatishandlarn skrattar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
löjtnant Gobsman, och inte något på minsta sätt att
oroa sig för!
— Men var finns löjtnant Clifford? frågade Karl.
Det skulle jag så kolossalt gärna vilja veta, bästa
grosshandlarn. Va?
— Ja, nu, då han var utarbetad och utsliten, reste
han till Berlin ju och skulle vila, men den svåra
tiden... ingen fara, ingen fara, löjtnant Gobsman,
man kan ju tala om det, affärsmän emellan, och när
han kom hem, var han ju dubbelt uttröttad och lade
sig på ett vilohem, men nu har ju hans läkare
ordinerat fullständig ro, och han har lämnat Stockholm
för någon tid, men vi ha ju bankir Kruckman, som
ger alla upplysningar .. .! Och ingen fara, löjtnant
Gobsman, jag ger mitt huvud i pant, ingen fara!
Då blev Karl lite lugnare och tänkte, att Punkt
Bjugger var ändå bara en liten potatisprokurist på
Munkbron, och hur skulle han kunna förstå den
stora finansen, och nu svarade ju den store Pincus
för att ingen fara existerade, satte sitt huvud i pant,
och Clifford hade ju förordnat Kruckman att sköta
det hela, och själv var han ju ursäktad, eftersom
han var sjuk och skickats från Stockholm av läkare.
Så att Karl tackade gubben, som var sig alldeles
lik hela tiden och tycktes vänta och lyssna utåt
Stockholm, som om han lyssnat efter någon signal.
Karl skyndade till Kruckman, men denne mötte
honom med en upplysning, som kom blodet att
stanna i Karls ådror.
— Dina växlar med Clifford förfaller ju om
15. —
Alordström, Jobbarfamiljen Gobsman.
225
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
