Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Som innehåller den ganska lärorika berättelsen om Karl Gobsmans elddop, och däri man dessutom får vara med om att potatishandlarn skrattar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Si, det är så det, Bjugger! Att det... det
kostar pengar, det här! Det gör det, det! Så jag har
inte råd att ge acceptanten nånting inte! Det har
jag inte det! Inte alls!
Vid det att han sade detta, blev han än blåare i
ansiktet och blåste gång på gång med näsan, men
under alltsammans sken han ändå triumferande som
solen ur mörka moln en gammal höstdag.
Med detta besked fick Punkt Bjugger gå, och
icke ett ord hade fallit inom potatis- och
spannmålsbranschen. För gubben fanns den inte längre, bakom
honom låg världens mörka natt, och han styrde
framåt, uppåt, mot en enda stjärna, som lyste och
tindrade vid horisonten.
När Punkt Bjugger passerade matsalen, kom just
Lisa gående från köket, och hon neg på sitt
respektfulla sätt. Även hon hade undergått en förändring,
hon hade visserligen samma gamla kläder, dem
kände Punkt gott igen, men på huvut hade hon en
liten vit spetsmössa, och på fötterna hade hon inte
längre tofflor utan skor, och det med klackar ändå.
Och hon såg ut som en gravjungfru, om sådana
funnes.
238
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
