Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Som visar, hur potatishandlarn styrde vidare mot sin stjärna genom jordelivets mångahanda moln, samt i övrigt låter gamla bekanta uppträda och visar, vad Punkt Bjugger hade på plånboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin egen höghet, så som han numera lärt, att man
skulle göra, då man var en människa.
— Och frun har kanske klätt sig? frågade han.
— Hon håller just på!
— Galant det, Lisa! sa han. Galant det!
Därefter gled Lisa skugglikt undan, och
Gobsman ordnade på sitt bord; det var alldeles belamrat
av tidningar.
När detta var klart, trädde han ut i salen,
gnuggande sina händer.
Där ute stod gumman i full färd med att låta
Lisa knäppa hennes päls. Ty det säger sig ju själv,
att har man svart siden och guld, då kan man inte
ha en vanlig enkel kappa, som gumman haft hittills,
en sådan där med snörmakerier på, utan då tarvas
det en päls, det hade Gobsman insett, och
Västerlånggatan hade de närmast gångna veckorna haft
åtskilligt att skriva på hans konto.
Men gumman var ju ingen älva, än mindre blev
hon det, på detta sätt insvept i djurhud, och därför
måste Lisa hjälpa henne. Hon hade på huvut en
konstrik och ganska obeskrivlig huvudbonad, där
mycket emellertid glittrade, men som hon aldrig haft
tillfälle uppfostra detta huvud till ett så högt
ämbete, satt också huvudbonaden så osäkert som en
clown på en cirkushäst. Och hennes ansikte var av
sorg, iver och hetta alldeles rött, hon gjorde intryck
av att vilja springa i luften. Mycket lugnt,
naturligtvis.
242
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
