Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Som visar, hur potatishandlarn styrde vidare mot sin stjärna genom jordelivets mångahanda moln, samt i övrigt låter gamla bekanta uppträda och visar, vad Punkt Bjugger hade på plånboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och nu levde han bara för att rädda denna
natio-nalhelgedom.
Då fick han se gubben Gobsman komma. I päls
och allting. In i baren.
Glömsk av sina föregående erfarenheter sade han
till sig själv, som en äkta artist:
— Där är mannen! Blompottor! Där är han! Ha,
ha, ha!
Och han gick direkt fram till gubben.
— Se god middag, grosshandlarn! sa han. Ha ha!
Hur kan det stå till med modernäringarna i gamla
Sverige så här framåt islossningen? Vad säger ädla
herr grosshandlarn och fackmannen på området om
den saken?
Det var nämligen den första april, på dagen.
Gubben kände strax igen honom, ty han hade gott
minne. Och Tornister fortfor:
— Får man kanske slå sig ner och hålla
grosshandlarn sällskap en stund? I dessa
bekymmersamma tider! Och pigga upp livsandarna med några
valda ord? Va sägs om den saken, herr
grosshandlare?
— Det... det är tänkbart det, herr Boman! sa
gubben mycket nytert. Det är tänkbart det!
— Nå! Si där! Det låter höra sig! sa Tornister,
slog sig ner och fick in en liten visky.
Och i en handvändning var samtalet inkopplat
på det stackars Nationalmuseet.
— Se här! sa Tornister och bredde ut tidningen
på bordet. Här ha vi nu saken, och jag har här,
249
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
