Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Som visar, hur potatishandlarn styrde vidare mot sin stjärna genom jordelivets mångahanda moln, samt i övrigt låter gamla bekanta uppträda och visar, vad Punkt Bjugger hade på plånboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en donator, som inte ögonblickligen fått en orden,
om det så bara varit realisationslikkistor han
donerat till fattigvården. Men fina q, det var och hade
alltid varit att donera till ett Nationalmuseum, ty
då blev man förevigad och fick sin bild i farstun,
som han redan sagt i tidningen, och högre kunde,
vid alla blompottor, ingen vanlig dödlig komma.
— Si där! sa gubben högst förnöjd. Si där! Det
är det högsta, det! Så det är ... man kan säga det...
att det är högre det då, än att vara med i det
kommunala ?
— Ha, ha, ha! Kommunala! skrattade Tornister.
500,000 till gamla Sveriges konst, det är... det
är ... serafimern, det! Minst!
— Jaha! 500,000, ja! Ja, det är pengar, det, herr
Boman! Det är pengar, det! sa gubben. Mycket
pengar! Men man behöver ju inte ge så mycket,
inte! Man kan ge lite mindre! Det kan man nog,
det! Det kan man!
— Grosshandlarn kan ju ge 400- eller 300,000!
högg Tornister rätt ni på gubben.
Men då började denne snurra tummarna och se
i taket och sa:
— Si ... vi ska inte tala om mig, inte, herr
Boman ! Inte alls om mig, inte! Det ska vi inte, det!
För si, jag är fattig, jag! Det är jag, det! Just det!
Tornister sjönk ihop som en blåsa, ty han märkte,
att gubben var sig lik; men gubben tog fryntligt
farväl och lämnade baren. Men nu hade han i själva
verket mött grodan, och därför gick han djupt fun-
251
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
