Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Som visar, hur potatishandlarn styrde vidare mot sin stjärna genom jordelivets mångahanda moln, samt i övrigt låter gamla bekanta uppträda och visar, vad Punkt Bjugger hade på plånboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dersam hem, medan Tornister satt kvar och hädade
över alla jordens potatishandlare — ty gubben hade
gått utan att betala hans drink, och det var inte av
snålhet utan av distraktion, därför att han mött
grodan.
Och det blev afton. Nationalmuseet stod lugnt och
oberört och hade sin gamla vanliga ögonkurtis med
Slottet utan att fästa sig vid människors bekymmer,
och solen brann röd i dess fönster. Då gick en
gammal bekant upp till Söder, och frågar du, vern det
var, vördade läsare, så var det gamle grosshandlar
Pappelman. Det var ju i april, dagen för hans
ordinarie kvartalsvisit hos potatishandlarn, och nu skulle
han dit som vanligt för att fordra igen de där 50,000
kronorna.
Denna gång hade han dessutom även ett annat
ärende. Han hade nämligen varit hemma hos
fan-junkar Polvianders vid Östermalmsgatan.
Och då kunna vi förstå!
Han kom så att säga som folkets röst. Men
folkets röst är ju Guds röst, och den versionen tyckte
grosshandlar Pappelman om. Det gjorde, att det var
något av Guds sändebud i honom, då han anlände
till bestämmelseorten för att exekvera
potatishandlarns moraliska avrättning.
Men han kom, låt mig säga det, i den behagliga
stunden, ty visserligen är det sant, att Tornister
Boman visat Gobsman på den lilla grodan, men se,
grodan satt ännu stilla. Det behövdes, att någon kom
och skrämde den lite, så att den hoppade till och
252
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
