Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Som visar, hur potatishandlarn styrde vidare mot sin stjärna genom jordelivets mångahanda moln, samt i övrigt låter gamla bekanta uppträda och visar, vad Punkt Bjugger hade på plånboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§ 3-
Men en gud ser inte på världen som en människa,
och en gud är kanhända en människa, när hon
fullständigt övervunnit denna världen, vilket ingen gjort
sen Kristi tid, och därför är han också den siste
guden på vår jord och den störste, därför att han
övervann jorden mer än någon annan före honom
förmått.
Så mycket hade naturligtvis inte potatishandlar
Gobsman övervunnit jorden, men han hade som vi
i det föregående sett dock hunnit ett jämförelsevis
stort steg mot det gudomliga, mycket större än de
flesta hinna. Han stod nämligen nu redo att slita
det band, som starkast binder oss vid jorden och
det, som symboliserar jordens makt över
människoanden mer än något annat, nämligen: penningen.
Hela gubbens liv hade ju förflutit i penningens
tjänst, men nu hade han kommit till den riktiga
insikten, att ville han verkligen bli människa, så måste
han offra penningen. Och som varje offer ger oss
en gladare syn på tillvaron och ett försonligare
sinne, det vill säga förmåga att betrakta det hela
som en bagatell inför det enda viktiga att bli fria,
så var det fullt naturligt, att gubben också efter
beslutet att donera till Nationalmuseum såg världen
likasom i ett annat ljus.
Vartill detta förde honom, det framgår av vad
som ägde rum dagen efter grosshandlar Pappelmans
besök. Gubben gick nämligen på morgonen efter sin
2ÖO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
