Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Som visar, hur potatishandlarn styrde vidare mot sin stjärna genom jordelivets mångahanda moln, samt i övrigt låter gamla bekanta uppträda och visar, vad Punkt Bjugger hade på plånboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid dessa finurliga ord gnuggade gubben
händerna.
— Herr grosshandlare! sa Punkt Bjugger med
sin mörka och allvarliga röst. Och som han var en
riktig affärsman samt i känslornas värld saknade
enklare uttrycksmedel, såsom vi svenskar alltid göra,
varför våra känslor också gärna uppträda i svart
redingote och vit halsduk, så talade han som en bok.
— Herr grosshandlare! sa han alltså. Jag har nu
arbetat i herr grosshandlarns tjänst i åtskilliga år,
och från och med första januari i år har jag fått
förtroendet att sköta affärn ensam...
— Jaha! sa gubben. Och Bjugger gör det också!
Och bra! Vi vet det!
Punkt Bjugger gjorde en bugning.
— Jag tackar för det goda betyget, fortsatte han.
Det gör, att jag lättare framställer två förfrågningar
att icke säga anhållanden, som jag har kommit för.
— Jaha! Det ska han göra nu, Bjugger! Det ska
han, det! sa gubben.
— Den ena är, att jag anhåller om Jennys hand,
jag älskar henne nämligen, och vi ha beslutat att
ingå äktenskap. Och den andra är, att jag anhåller
få presentera min fästmö i huset och skulle vilja
förmå herr grosshandlarn att försona sig med henne.
Gubben stod och snurrade tummarna, och jag
måste säga, att han i denna stund inte bara kände
sig som en gud utan till och med i någon mån såg
ut som en gud, icke en av de vackraste visserligen
men som en gud i alla fall. Han var hög, vithårig
2Ö2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
