Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Som visar, hur potatishandlarn styrde vidare mot sin stjärna genom jordelivets mångahanda moln, samt i övrigt låter gamla bekanta uppträda och visar, vad Punkt Bjugger hade på plånboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på henne med tindrande ögon. Han var så lugn som
en potatis eller en säck spannmål, ty han hade sin
livstanke att hela tiden glädjas åt:
— Vilka barn det ska bli! Vilka barn det ska bli!
Men Jenny, som snart märkt, att gubben smått
äcklade henne med att hon måst arbeta, i motsats
till honom, som bara åkte i landå, och att han till
och med lät en orden sticka fram ett litet, litet hörn
längst borta vid horisonten, hon sa plötsligt:
— Får jag låna din plånbok, lille Punkt!
Dynastigrundaren lämnade genast ut denna
persedel, han skulle lämnat sin näsa, om hon bett om
den, allt för dynastiens skull, och den lilla damen
visade gubben, att längst upp i högra plånbokshörnet
satt en liten vapensköld av gammalt silver, Punkt
Bjuggers familjevapen.
— Så att fru Bjugger, ser lilla gubben, sa hon,
hon kan bli hennes nåd Bjugger, alldeles som
hennes nåd Polviander, om hon vill! Och det är lika
fint som en... vad ska jag dra till med, lilla
gubben? ... som en ... ja, som en orden, till exempel!
— Så att Bjugger! Tnu! Bjugger är... vi menar
det då, lilla fru Bjugger... är adelsman? sa
Gobsman bara.
— Precis, lilla gubben!
Då lutade han sig fram och viskade.
— Fint det, lilla fru Bjugger... fint det! För
Munkbron!
Varpå han gnuggade händerna, men man kunde
se, att om man med ljus och lykta sökt en present
267
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
