Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Potatishandlarns lycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Och si, det passer då alldeles bäst, att fröken
och Bjugger ska bo nu i Villastan, det var en sak
det, sa gumman, alldenstund Bjugger rent tillhör
adelen, ja!
Och det tyckte Lisa också.
Men den, som var lyckligast av alla, det var ändå
potatishandlarn själv. Det hade visserligen redan
varit ett stort behag för honom, då han for ut med
gumman, men det kunde i alla fall på intet sätt
mätas med vad han kände, då han hade den lilla
damen vid sin sida.
För det första var hon klädd, så det var en fröjd
åt det. Och så satt hon så lätt och behagfullt! Och
så kom det allra styvaste: det var så många, som
hälsade på henne, där landån for fram. Det var
professorerna vid hennes gamla sköna akademi, och
det var unga herrar i skinande höga hattar, och det
var löjtnanter; och hon nickade åt snart sagt
varannan dam.
— Tnu! sa gubben då och satt bekvämt i sitt
hörn, snurrande tummarna. Det är tydligt det, lilla
fru Bjugger, att vi... si, man märker ju det...
att vi känner mycket folk i Stockholm! Och det
är ... det är fint folk! Också!
Och han, man skulle nästan kunna säga, att han
spann som en gammal hankatt. Ty på gumman hade
ingen hälsat, och därför hade han på hennes tid åkt
som genom en öken. Men nu åkte han var dag i
paradiset, och som våren just bröt in, så blev detta
paradis härligare för var dag, träden knoppades,
270
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
