Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Potatishandlarns lycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Just det, ja! sa han. Just det! Det är alldeles
tydligt det, lilla fru Bjugger, att... man ser ju
det... att vi ska reparera och ändra! Det ska vi
det! Så att det blir fint! Som det ska vara! Det är
tydligt det!
Och gubben njöt alldeles obeskrivligt vid tanken
på, att det i själva verket var den lilla damen, som
fick betala alltsammans själv med sitt arv, bara för
att han skulle få en fast fot i fina världen och njuta
frukterna av den stora handlingen, som skulle
beröva henne resten. Och sen fick hon leva på
Bjug-gers arbete. Men det räckte, ty affärn gav numera
40,000 om året, och gubben tänkte bara behålla
ungefär en tredjedel själv. Resten skulle Bjugger få
ta som arvode för att han arbetade åt gubben.
Acceptanten skulle få ingenting, ty Bjugger skulle
på dessa villkor få köpa affärn. Och sålunda skulle
vartenda öre, som gubben tjänat i sitt liv, bara offras
på hans egen upphöjelse.
Det var, vad han stod och tänkte på, då han med
snurrande tummar betraktade den lilla damen.
När hon hörde, hur medgörlig han var, så tänkte
hon, att nu gällde det passa på smida, medan järnet
var varmt och skaffa sig ett vackert hem för
gubbens pengar.
Så att hon var som en solstråle kring honom, och
det begrep den gamle räven, och det bara gjorde
hans lycka så mycket större och hans känsla av makt
tack vare pengarna så mycket behagligare. Ty det
var ju lönande.
274
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
