Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Altartavlan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ten på bordet, herr grosshandlarn! Det är rent spel
i gamla Sverige!
— Hm! Otvivelaktigt! Otvivelaktigt! sa
grosshandlarn. Hm! Ahåm!
Då lutade sig gubben fram och klappade honom
på knät, varefter han pekade på Tornister.
— Si, han är... man kan säga det, min
hedersbror ... att han är ärlig! Herr Boman! För det
brukas det, ser du! Bland artister! Inte bland alla,
inte! Men bland artister! Just det! sa gubben och
snurrade tummarna.
Tornister njöt obeskrivligt av de båda gubbarna,
som han hörde fäkta i ett kör hela vägen, men
gumman stirrade och såg ut som en skogens lilla fågel,
fångad och satt i bur.
På det viset kom man fram till Nationalmuseum.
— Så vi gå in då! Vi som, tnu, tillhör världen,
min bror! sa gubben.
— Hm! svarade grosshandlarn.
— Men man kan nog gå in, om man inte gör
det! Också! För si! Det är ju så det, i dag, att
det är inte söndag, inte! I dag! Men vardag! Och
då är det kanske... likgiltigt!
— Hm! sa grosshandlarn, vilken tydligen inte
ville släppa sitt tag utan passa på att spela fina
världen så länge det erbjöds, han med.
— Hm! Otvivelaktigt, min bror! Otvivelaktigt!
Ahåm! sa han.
Resultatet blev, att alla gingo in, och Iandån
väntade utanför.
290
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
