Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Altartavlan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kännbar, och gärna klär man sig i svarta kläder för
att gå till dessa dystra, kalla katakomber.
När man kommer in, ser man väggarna betäckta
av ett virrvarr människolemmar, vilka alla stannat
liksom i stelkramp. Här viftar en arm, där tar någon
ut ett steg, där sover en rygg, och allt har stannat
som en ouppdragen klocka och gör samma stirrande,
vansinniga intryck. Lik äro sällan vackra, och ett
bårhus ger obehagliga tankar. Samma med museer.
Man slutar med att tro sig gå i ett dårhus, som fått
statsunderstöd för att visa människans
högfärdsgalenskap, då hon vill fuska i Guds fotspår och tror
sig kunna skapa ljus. Dessa dårhus ha därför också
sin största uppgift i att hos kloka människor döda
all övertro på konsten och visa ut på den eviga
naturen såsom det enda konstverket, och alla
mänskliga konstverks uppgift är att misslyckas, så att man
genom rämnorna skall se naturens ögon titta mot en,
och dessa ögon ser man leende glittra överallt ur
museernas väggar, och aldrig är man så glad, som
då man sluppit ut i solen igen, aldrig ser man Guds
goda leende över vatten, himmel och land som då
man stigit ut ur dessa katakomber.
Men så ser icke svenska nationen, ärr så länge
åtminstone, på sitt Nationalmuseum, ty svenska
nationen är en allvarlig nation, som vill lära sig, vad
som är god smak, och därför går den dit om
söndagarna som i högmässa. Ty förr dyrkade vi Gud,
nu dyrka vi tavlor, beläten, hus och möbler. Och
måste därför lära oss, vad som är fint och ofint
292
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
