Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Altartavlan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enligt den teologien! Som är jämnt upp lika mycket
värd som den gamla!
Där gick nu vår potatishandlare för att se, vad
som var fint i porträttväg, så att han skulle kunna
få en värdig altartavla i sitt tempel och en, som icke
blev sämre än grevliga ätten Mac Leans.
Men det fordras ett visst så att säga förfall från
det naturliga tillståndet för att kunna se konst, och
det förfallet visade sig en av sällskapet totalt sakna,
och det var gumman.
När hon fick se alla möjliga människolemmar,
som myllrade omkring henne, "blev hon först så
häpen, att munnen föll upp. Men sen hon tagit en
rundblick till, sa hon:
— Nej, si, aldrig, att jag går videre i dette hus!
För det är då rent olämpligt att vise sådant för
allmänheten! Det är sanning, det!
Ingenting hjälpte, utan gumman gick ner och satte
sig på galoschhyllan och stirrade i hörnet för att
slippa se, och när hon tänkte på, att här hade Jenny
gått och vad hon alltså hade sett och måste veta, ja,
då gick som en ny, hemsk värld upp för gummans
inre.
— Och jag kan då inte annet än tycke rent ille
om Jenny efter dette! tänkte hon, ganska
förgrymmad.
Men gubbarna och Tornister, de fortsatte
oförskräckt.
Gobsman hade aldrig varit här förut, och han
gick långsamt fram och blåste lite med sin näsa och
293
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
