Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Altartavlan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så gingo dagarna.
Men gubben Pappelman hade ögonblickligen
skyndat till fanjunkarns, och nu började det
stockholmska ryktessmideriet arbeta samt syssla med
Gobsman. Hela den von Kahgeska världen alarmerades,
från det hållet. Så pratade naturligtvis den gode
Tornister på sitt håll, och nyheten kom in i
kafévärlden. Och så frågades det:
— Har du hört? Den där Gobsman på
Munkbron! Potatisgrossörn! Han lär ska donera en halv
million till Nationalmuseum!
— Va säger du? Nationalmuseum?
-Ja!
— Nej, håll i mig! Ha, ha, ha, ha, ha!
Och till slut kunde inte gubbens gamla vän
fanjunkarn hålla sig. Han hade sagt än en gång till sin
välborna maka:
— Ordensresonemanget, min värderade vän!
Ordensresonemanget!
— Ja, men gå upp och se på honom! svarade
hennes nåd. Han lär ju ha blivit alldeles blå i
ansiktet! Och man väntar bara, att han ska få slag!
Fanjunkarn gick, samt anlände till gubben, just
då denne satt för Tornister.
— Nej, si, bror! ropade gubben. Det var en
överraskning, det! Tnu! En stor överraskning!
— Hom, sa fanjunkarn. Jag råkade ha ett ärende
på dessa trakter, och då ...
— Då tittade du in! Jaha! Ja, det var vänligt
det! Mycket vänligt! sa gubben.
304
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
