Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Angående samhället och vad det gjorde, då det underrättades om potatishandlarns avsikt att på sätt och genom medel, som vi redan känna, tillhandla sig människovärdigheten och rätten att ingå i samhället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl blev oerhört, kolossalt förvånad och det
upplyste han också om.
— Föreslår du verkligen det? frågade han.
— Nej, jag framkastar det endast för att höra
er mening.
— Ja, men, kära Punkt! ropade då Karl med
utsträckta armar. Jag ska säga dig, att jag har
verkligen studerat utomlands! Både juridik och
nationalekonomi! Och vi ha inte rätt att låta pappa
donera, va? Jag har en gång svurit vid fanan att ägna
fosterlandet mitt liv, och jag tänker inte godvilligt
se en halv million skänkas bort till något så löjligt
som Nationalmuseum! Herregud, Nationalmuseum!
Vad är det? Vem bryr sig om det! Vi kan inte äta
det! Och inte försvara oss med det! Va? Ja, och
så... Nej, jag föreslår, att vi tala med en läkare
och en advokat och få honom satt under
förmyndare.
— Men lilla Kalle! sa Jenny. Enligt vad Rosa
Mull sa, så svor du på nyårsdan på, att du inte
ville ta ett öre av lilla gubbens pengar, som han
stulit från svenska staten.
— Ja, men begriper du inte, kära Jenny, att det
var för min egen del! Men det är ju ett kapital,
som Punkt och jag nu ska sätta in i affärer, och
då får ju hela samhället gott av dem! Det är ju
för samhällets skull och fosterlandets skull, som vi
måste motsätta oss en donation. Samhället har inte
rätt att låta en sinnesrubbad person kasta sina
pengar på så improduktiva företag som National-
315
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
