Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Karl Gobsmans pilgrimsfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gumman, som numera visste, att barnen skulle
ingripa och hjälpa henne få gubben frisk igen, var
alldeles lugn och trygg.
— Ska han donere han med då? sa hon.
— Inte det, inte! svarade gubben, och därefter
berättade han, vad han erbjudit Pappelman och
denne accepterat med sådant nöje.
— Men han kan då rent tro meningen vare det,
då, grosshandlarn, att han ska dele donationen med
dig, Gobsman! sa gumman.
— Si, han är lite dum, då! svarade gubben,
förnöjt, och snurrade tummarna. Och jag kan inte
hjälpa det, jag inte! För jag sa bara, att han skulle
få skriva på! Det gjorde jag! Och han ska det
också! Så han får ha sitt namn, ser du, gumma
lilla, på mitt papper! Men inte i donationen, inte!
För det passar inte, det! För en sådan karl! Inte
alls! Men han får bevittna namnteckningen! Och
det är en ära, det! En stor ära! På ett
donationsbrev! För, si, jag har tänkt, att då han har gått här
så länge och bett om pengar! Och ... och sagt
sanningen ... vi vet ju det... så skulle han få
belöningen! Och han får den nu! Just det!
Och därmed gick gubben in till sig, högst belåten
med att på detta svinaktiga sätt ha dragit den gamle
läsaren vid näsan.
Men gumman sa för sig själv:
— En kan då rent märke det, att nog är Gobsman
frisk! Om han bare ville arbete!
324
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
