Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Karl Gobsmans pilgrimsfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Och nu ska farbror presentera mig för
familjen ... men först måste vi tala om mitt ärende. Det
är ett förfärligt obehagligt ärende, kära farbror,
men det är väldigt viktigt, att farbror hjälper mig!
Efter denna ingress gick Karl rakt på sak och
berättade, att potatishandlarn ledsamt nog blivit
tokig och ämnade donera hela sin förmögenhet, en
halv million, till Nationalmuseum bara för att
tillfredsställa en onaturlig fåfänga och få en
Vasaorden. Han berättade livligt, utförligt och målande
om hela sjukdomens förlopp, om vilket löje den
sjuke framkallat i hela Stockholm samt vad
advokaten och läkaren sagt.
Under hela denna historia förändrade inte
farbrodern en min. Han satt med armarna framför
sig på det nötta kontorsbordet, mösskärmen
skuggade ögonen, näsan hängde ner som ett lod, och han
tummade hela tiden en pappersbit.
— Och nu måste farbror berätta, slutade Karl,
hur pappa var, medan han vistades här uppe, och
vad ni, släkt och vänner, ansågo om honom!
Det blev en lång paus efter dessa ord, farbrodern
satt orörlig och bara tummade sitt papper, mer
grubblande än nånsin, det var, som om hela Gobsmo
jord långsamt jäst i hans inre.
— Eller vad anser farbror om honom? frågade
Karl till sist.
Utan att röra en min svarade farbrodern lågt
och stillsamt, medan han stirrade ner i bordsskivan:
327
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
