Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Karl Gobsmans pilgrimsfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hela denna förbannade kår av bedragare, skojare,
ohederliga banditer, kort sagt affärsmän, som
behärskade tiden och nu överenskommit att dränka
hennes bror. Ty Gobsman var ju nära till hands
och hade ju skojat henne och Polviander.
Emellertid hade till sist baron von Kahge lyckats
reda upp sina affärer om också inte brukets och
komma ganska helskinnad undan, och hennes nåd
lugnade sig, men hon glömde inte, vad hon känt och
vad hon tänkte om tidens affärsmän och härskare.
För Karl hyste hon däremot en nyvaknad sympati,
alltsen hon fått Kruckman och potatishandlarn på
de anklagades bänk, och den unge mannen, vilken
liksom hon var offer för deras verksamhet, blev
mottagen av henne som en älskad bundsförvant i striden
mot allt ont i världen.
Det kom fram kaffe och kakor.
— Och nu ska vi riktigt grundligt och allvarligt
tala om löjtnantens stackars far! sa hennes nåd.
— Ja, det ska bli kolossalt intressant, svarade
Karl. Herrskapet, som känner honom sen så länge.
— Hom! inföll genast fanjunkarn med händerna
under bonjourskörten och blicken mot skosnytorna.
Jag har, med förlov sagt, herr löjtnant, på sista
tiden noga genomtänkt vännen Gobsmans liv, och
jag har därvid kommit att upptäcka saker, som förut
undgått mig.
— Vad då, fanjunkarn? Vadå? ropade Karl med
vidöppen mun och vidöppna ögon, och hennes nåd
331
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
