Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Karl Gobsmans pilgrimsfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då gjorde Punkt något, som han aldrig gjort
förut. Han reste sig lugnt från stolen, gick fram
till Karl, sträckte ut sin hand och sa:
— Nu är du karl! Nu ska vi arbeta tillsammans.
För huvudsaken är inte att ha pengar i arv, utan
huvudsaken är att göra värden, själv!
Jenny eftersändes, gumman likaså, och där nere
på det lilla mörka kontoret vid Munkbron hölls nu
sammanträde.
Alla hade så småningom börjat skämmas för detta
hemlighetsfulla krig mot gubben, på vilken de dock
alla levt, och när nu Karl brutit fördämningarna,
blev det allmän glädje.
— Huvudsaken, herregud, det kan ju ett barn
förstå, ropade den överförtjuste Karl, är väl, att
vi håller ihop, kära ni, och arbetar, och sen må
pappa få denna glädje på gamla dar! Så få vi
fortsätta tillsammans.
Jenny gav honom också sin hand.
— Lilla Kalle! sa hon. Nu tycker jag om dig,
och nu lovar jag att försona dig med lilla gubben!
Och sen ska allt bli bra igen, och så gifter du dig
med Rosa samma dag som jag med lille Punkt.
— Hurra! ropade Karl. Då ber jag pappa om
ursäkt!
— Ja, si, nu är jag då rent nöjder! upplät
äntligen gumman sin mun. För det ha jag då väntet
hele året. Det är sanning, det!
Så var allting fröjd och lycka, och därmed var
pilgrimsfärden slut.
338
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
