Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Som visar, hur och på vad sätt potatishandlarn till sist fick sin Vasaorden ändå och under stor rörelse och anslutning blev förklarad för människa samt hur detta höga mål nåddes av honom på det sätt, som torde vara det av alla säkraste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var som olja på vågorna.
— Men var är han? Va? Är han i sitt rum?
frågade Karl.
— Ja, han är välan det, ja! svarade gumman.
Han ville vile sig lite före middan. Det sa han det,
då han gick in!
Och i samma drag som tamburen fylldes av alla
middagsgästerna, gick Karl in till gubben.
Men han blev inte länge inne.
Inom fem minuter var hela huset upp- och
ner-vänt. Den där makten jag talade om hade inträtt
i gubbens och familjens liv.
Och denna makt var — Döden.
Karl hade nämligen funnit fadern sittande vid
sitt skrivbord med huvut nersjunket mot skivan,
livlös.
Nu blev det naturligtvis fullständig
scenförändring. I stället för att slå sig ner vid det
lukul-liska middagsbordet, till vars njutningar man enligt
gammal god tradition berett sig genom fasta,
samlades sällskapet i potatishandlarns rum, där
herrarna hjälptes åt att bära gubben från skrivbordet
till soffan, och så ringdes efter doktorn, och han
kom.
Men innan dess hände en del ute i matsalen.
Den, som på sätt och vis blivit mest tagen, var
grosshandlar Pappelman, och det är kanske inte så
svårt att förstå. Han hade sett hela jordens ära
nalkas, och just i samma stund han skulle gripa
345
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
