- Project Runeberg -  Berättelser /
13

(1889) [MARC] [MARC] Author: Nikolaj Vasiljevitj Gogol Translator: Karl Erik Peterson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Kappan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

karantän med buteljen». I det tillståndet var han särdeles
medgörlig, gick in på allting, bockade sig
oupphörligt och tackade till och med. Visserligen kom
hustrun efteråt in och grät öfver att hennes man var
full och tog för litet betaldt, men med tillägg af en
tio kopek lyckades man vanligen klarera saken till
ömsesidig belåtenhet. För tillfället tycktes Petrovitsch
vara fullt nykter och på grund deraf tvär,
ordkarg och färdig att dra till med t—n vet hvilka
priser. Akakij Akakijevitsch såg hur det stod till och
skulle gerna dragit sig tillbaka, men det var redan
för sent. Petrovitsch tittade så stint på honom med
sitt ena öga, att Akakij Akakijevitsch ofrivilligt kom
fram med ett: »God dag, Petrovitsch».

»Jag har den äran, min herre», svarade denne
och sneglade härvid på Akakij Akakijevitschs händer
för att se hvilket byte de kunde medföra.

»Jag har kommit till dig, Petrovitsch, för...
blott... jag...» Det bör anmärkas, att Akakij
Akakijevitsch i sitt tal hufvudsakligen använde
prepositioner, adverb och en del små ord, som
fullkomligt saknade all betydelse. Ofta när han hade
något inveckladt att förkunna, brukade han stanna
midt i meningen, så att om han t. ex. börjat med
orden: »Det är sant... fullkomligt... deraf...»,
det ej blef något vidare, utan han glömde bort
alltsammans under antagande att han redan sagt det.

»Hvad för något?» sade Petrovitsch och
mönstrade Akakij Akakijevitschs rock med krage, ärmar,
uppslag, skört och knapphål, hvilket allt var honom
väl bekant, emedan det var af hans egen tillverkning.
Sådana vanor hafva nu en gång skräddarne: det är
det första de göra, när de få se någon.

»Men ser du, Petrovitsch... kappan
nemligen, klädet... ser du öfverallt, på alla andra ställen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:08:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gogolber/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free