- Project Runeberg -  Berättelser /
35

(1889) [MARC] [MARC] Author: Nikolaj Vasiljevitj Gogol Translator: Karl Erik Peterson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Kappan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

marken under sig. Aldrig i sitt lif hade han fått
så mycket ovett af någon general och till på köpet
af en som han ingenting hade att göra med. På gatan
var ett förskräckligt yrväder; han hade svårt att hålla
sig på trottoaren. Vinden blåste som vanligt i
Petersburg från alla fyra hållen på en gång, trängde in i
halsen på vårt stackars titulärråd och lemnade början
till strypsjuka efter sig. Då han kom hem kunde
han ej säga ett ord. Han svullnade upp förskräckligt
och gick till sängs.

Så häftig kan en generals vrede vara!

Dagen derpå hade han stark feber. Tack vare
petersburgsklimatets ädla medverkan utvecklade sig
sjukdomen långt hastigare än man kunnat vänta. Då
doktorn kom, kände han på pulsen och ansåg sig
ingenting kunna göra, men ordinerade dock varma
omslag för att ej lemna patienten helt och hållet
utan läkarekonstens välgörande hjelp. För resten
förklarade han tvärt, att det skulle vara slut om
halftannat dygn, och vände sig till värdinnan med
följande uppmaning:

»Du, mor lilla, har ingen tid att förlora utan
beställ kista med detsamma, men låt göra den af furu
och inte af ek, ty det blir för dyrt.»

Om Akakij Akakijevitsch hörde dessa ödesdigra
ord, om han kände sig uppskakad deraf, om han
beklagade sin eländiga tillvaro, vet man ej, derför att
han hade stark feber och yrade.

Egendomliga syner uppenbarade sig för honom.
Än talade han med Petrovitsch och bestälde en
kappa med snaror baktill för tjufvar, som han
ständigt trodde sig hafva under sängen. Ett par gånger
bad han värdinnan dra fram en som fans under
täcket. Än frågade han, hvarför den gamla
kapotten hängde på väggen, då han hade en ny kappa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:08:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gogolber/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free