- Project Runeberg -  Berättelser /
41

(1889) [MARC] [MARC] Author: Nikolaj Vasiljevitj Gogol Translator: Karl Erik Peterson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Kappan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kasta den öfver hufvudet på honom och bereda honom
besväret att befria sig derifrån.

Plötsligt kände den betydande personen, att någon
kraftigt grep tag i kragen på honom. Han vände sig
om och fick se en liten person i sliten uniformsrock,
som han med förskräckelse igenkände vara Akakij
Akakijevitsch. Hans ansigte var hvitt som lärft,
ögonen stirrade som på ett spöke. Munnen öppnades
och utsläppte en vidrig likstank. Den betydande
personens förskräckelse kände inga gränser. Spöket
talade:

»Jaså, nu har jag dig ändtligen! Jag har...
nu så... ja... jag har fått tag i dig! Jag
behöfver kappan! Du ville inte hjelpa mig! Du bara
gaf mig ovett! Gif mig nu din kappa!»

Vår stackars betydande person var halfdöd af
fasa. I kansliet och inför underordnade var han en
modig man. Hans bestämda ansigtsuttryck och
imponerande hållning kom en hvar som såg honom att
tänka: »Den är ej att leka med!» Och nu kände
han, likt många andra starka personer, en sådan
ångest, att han ej utan anledning började frukta för ett
slaganfall. Han kastade sjelf af sig kappan och skrek
till kusken med vild röst: »Kör hem!... Kör allt
hvad tygen hålla!»

Kusken, som visste hvad denna röst betydde och
att den brukade åtföljas af handling, hukade ned
hufvudet mellan axlarna och gaf hästarne ett rapp, så
att det bar af med blixtens fart. Omkring sex
minuter derefter voro de framme. Blek, förskräckt och
utan kappa släpade den betydande personen sig upp
på sitt rum, der han tillbragte natten i största oro.

Vid téet på morgonen sade hans dotter helt
öppet: »Hvad du ser blek ut, pappa!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:08:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gogolber/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free