Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Berättelsen om hur Ivan Ivanovitsch och Ivan Nikoforovitsch blefvo ovänner - Första kapitlet. Ivan Ivanovitsch och Ivan Nikoforovitsch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
protopopen[1] fader Pjotr, som bor i Kaliberda, brukar
alltid då han har främmande hos sig säga, att han
ej känner någon som så väl uppfyller sina kristliga
pligter och så väl förstår lefva som Ivan Ivanovitsch.
Gode Gud, hvad tiden går. Det är redan tio
år sedan han blef enkling. Äktenskapet var barnlöst.
Gapka deremot har barn, som springa omkring på
gården. Allt emellanåt ger Ivan Ivanovitsch dem en
kringla, ett stycke melon eller ett päron. Gapka bär
nycklarna till visthus och källare. Nycklarna till
mellersta skafferiet och den stora kofferten som står i
sängkammaren har Ivan Ivanovitsch deremot hand om
sjelf och tycker inte om att släppa någon dit. Gapka
går klädd i förkläde. Det är en dugtig flicka med
runda vador och röda kinder.
Och hvilken gudfruktig menniska är ej Ivan
Ivanovitsch! Hvarje söndag tar han på sig bekeschen
och går i kyrkan. När han kommer in helsar han
åt alla sidor och beger sig derpå vanligen upp på
kliros[2] der han stämmer in i kören med sin vackra
basröst. Efter gudstjensten skulle Ivan Ivanovitsch
aldrig kunna glömma att titta till de fattige.[3] Må
hända brydde han sig ej om någonting så tråkigt,
om icke hans medfödda godhet förmådde honom
härtill. »Guds fred!» vänder han sig då vanligen till
någon i lumpor höljd, af svält och elände utmerglad
käring. »Hvarifrån är du stackare?»
»Jag, pan[4] lille är från byn här bredvid. På
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
