Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Berättelsen om hur Ivan Ivanovitsch och Ivan Nikoforovitsch blefvo ovänner - Första kapitlet. Ivan Ivanovitsch och Ivan Nikoforovitsch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
antingen till stadsmagasinet, dit han säljer mjöl, eller
på fältet för att fånga vaktlar. Ivan Nikoforovitsch
ligger hela dagen på förstuguqvisten: om det inte är
för varmt, vänder han vanligen ryggen åt solen och
vill ej gå någonstädes. I bland faller det honom in
om morgnarna att göra ett slag på gården för att se
till folket, hvarefter han genast går och lägger sig.
Förr i tiden brukade han titta in till Ivan
Ivanovitsch. Ivan Ivanovitsch är en mycket belefvad och
finkänslig person, som i städadt samtal aldrig låter
ett opassande ord undfalla sig och genast känner sig
sårad, om han får höra ett dylikt. Ivan
Nikoforovitsch är deremot mera rätt fram och väljer emellanåt
inte så noga på uttrycken. Vid sådana tillfällen brukar
Ivan Ivanovitsch resa sig upp från sin plats och säga:
»Nog, nog, Ivan Nikoforovitsch; det är bättre att ni
genast går och lägger er, än att sitta här och föra ett
sådant gudlöst tal.» Ivan Ivanovitsch blir mycket
ond, om han hittar någon fluga i rödbetsoppan: han
blir då alldeles utom sig, skjuter tallriken ifrån sig
och låter den som bjudit honom få veta att han lefver.
Ivan Nikoforovitsch är särdeles förtjust i att bada.
När han satt sig i vattnet, så att det räcker honom
till halsen, låter han flytta ett bord med samovar[1]
ut till sig och dricker i den behagliga svalkan sitt
té med synnerlig förnöjelse. Ivan Ivanovitsch rakar
sig två gånger i veckan, Ivan Nikoforovitsch blott en
gång. Ivan Ivanovitsch är ytterligt nyfiken. Gud
förbjude någon att börja en berättelse för honom utan
att sluta den! Om han blir missbelåten med
någonting, märker man det genast. På Ivan Nikoforovitschs
är det mycket svårt att se, om han är belåten eller
missnöjd; till och med om han rigtigt fröjdar sig öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
