Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Berättelsen om hur Ivan Ivanovitsch och Ivan Nikoforovitsch blefvo ovänner - Tredje kapitlet. Hvad som tilldrog sig efter grälet mellan Ivan Ivanovitsch och Ivan Nikoforovitsch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nikoforovitsch var mycket otrefligt. Emellertid lydde
han henne, eget nog, som ett barn. Visserligen
försökte han någon gång att göra sin mening gällande,
men Agafja Fedosjejevna fick alltid öfvertaget.
Jag måste erkänna, att jag inte förstår, hvarför
det är så inrättadt här i verlden, att qvinnorna lika
ledigt dra oss vid näsan, som man tar tag i handtaget
på en tekanna; antingen äro deras händer skapade
på det viset, eller också duga inte våra näsor till
någonting annat. Oaktadt Ivan Nikoforovitsch hade
en näsa som ett plommon, drog hon honom i alla fall
vid denna näsa och ledde honom med sig som en
hund. Till och med sitt vanliga lefnadssätt ändrade
han i hennes närvaro. Han låg ej så länge som
annars och solade sig, och när han gjorde det, var det
aldrig i naturtillstånd utan ständigt med skjorta och
byxor på, ehuru Agafja Fedosjejevna ej på minsta
sätt fordrade någonting dylikt. Tvärtom hatade hon
allt hvad etikett hette, och då Ivan Nikoforovitsch
hade frossa, gned hon honom med egna händer från
hufvud till fot med terpentin och ättika. Agafja
Feodosjejevna bar en kaffebrun klädning med gula
blommor, en mössa på hufvudet och tre vårtor på
näsan. Hennes växt påminde mycket om en vattenså;
att upptäcka någon tillstymmelse till midja var lika
svårt som att se sin egen näsa utan spegel. Hennes
fötter voro korta och formade som ett par små
kuddar. Hon sladdrade och sqvallrade oupphörligt, åt
inlagda rödbetor om morgnarne och förstod sig
utmärkt väl på att använda oqvädinsord. Under alla
dessa omvexlande sysselsättningar förändrades ej ett
ögonblick uttrycket i hennes ansigte. Endast en qvinna
är i stånd till något dylikt!
Genast vid hennes ankomst togo sakerna en helt
annan vändning: »Du, Ivan Nikoforovitsch, skall inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
