- Project Runeberg -  Berättelser /
70

(1889) [MARC] [MARC] Author: Nikolaj Vasiljevitj Gogol Translator: Karl Erik Peterson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Berättelsen om hur Ivan Ivanovitsch och Ivan Nikoforovitsch blefvo ovänner - Tredje kapitlet. Hvad som tilldrog sig efter grälet mellan Ivan Ivanovitsch och Ivan Nikoforovitsch

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

genljuder i den påfallande stillheten, hur en förälskad
klockare skyndar förbi de morrande nattväktarne och med
ridderligt mod kastar sig öfver ett staket, hur de
hvita husväggarna, begjutna med månsken, förefalla
större och träden, som beskugga dem, mörkare, hur
sjelfva skuggan faller tätare, hur blommor och gräs
sprida en rikare vällukt, och hur syrsorna, nattens
outtröttliga riddare, från alla knutar stämma upp sina
knarrande sånger. Jag skulle framställa, hur i en
af dessa låga lerhyddor någon af stadens ungmör med
svarta ögonbryn och af ungdomslust sprittande barm
drömmer om mustascher och husarsporrar, under det
att månskenet ler på hennes kinder. Jag skulle
framställa, hur en flädermus låter sin skugga hastigt ila
öfver den ljusa vägen och sedan slår sig ned på
någon hvitmenad skorsten.... Men näppeligen skulle
jag kunna framställa, hur Ivan Ivanovitsch smög sig
ut på gården med en såg i sin hand: så många
stridiga känslor voro målade i hans ansigte! Sakta,
sakta närmade han sig gåshuset och kröp slutligen
under det. Ivan Nikoforovitschs hundar visste ännu
ingenting om grälet och läto honom derför som en
gammal bekant nalkas den nyuppförda byggnaden, som
hvilade på fyra ekstolpar. När han krupit fram till
närmaste stolpe, satte han sågen till den och begynte
sitt arbete. Bullret, som härigenom uppstod kom
honom att stanna ett ögonblick och se sig omkring,
men tanken på den skymf han lidit gaf honom åter
mod. Den första stolpen var afsågad; Ivan
Ivanovitsch började med den andra. Hans ögon brunno
med en hemsk glans, af förskräckelse såg han nästan
ingenting. Plötsligt uppgaf han ett rop af fasa och
blef liksom förlamad. Han tyckte sig se ett spöke.
Men snart återfick han fattningen, då han kom under
fund med, att det var en gås, som sträckte ut halsen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:08:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gogolber/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free