Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Berättelsen om hur Ivan Ivanovitsch och Ivan Nikoforovitsch blefvo ovänner - Fjerde kapitlet. Hvad som tilldrog sig vid kretsdomstolen i Mirgorod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fromhetens mantel döljer han de skamligaste laster: han
håller icke fastan, ty dagen före advent köpte denne
kättare ett får, som han sedan lät sin olagliga piga,
Gapka, slagta under förevändning, att han behöfde
talg till lampor och ljus.
På grund häraf anhåller jag, att ifrågavarande
adelsman, såsom en för stöld och plundring
öfverbevisad röfvare, kyrkoskändare och bof måtte slås i bojor
och insättas i fängelse eller å tukthus och der, efter
bepröfvande, beröfvas rang och adelskap, grundligt piskas
med spö och, om så behöfves, skickas på straffarbete
till Sibirien samt ådömas att betala skadeersättning
och rättegångsomkostnader och att denna min anhållan
måtte stadfästas genom rättens utslag.
Denna ansökan är egenhändigt undertecknad af
adelsmannen i kretsen Mirgorod Ivan, Nikifors son,
Dovgotschchun.»
Så snart sekreteraren slutat läsningen, tog Ivan
Nikoforovitsch sin mössa och bockade sig för att gå.
»Hvart tänker ni ta vägen, Ivan Nikoforovitsch?»
skyndade domaren att invända. »Var så god och sitt
ner en liten stund och drick en kopp té! Orischko!
Hvad står du och blinkar åt kanslisterna efter, dumma
flicka! Gå genast och skaffa hit litet té!»
Men Ivan Nikoforovitsch, förskräckt öfver att
han aflägsnat sig så långt från sitt hem och hållit en
så farlig karantän, hade redan hunnit ut genom dörren.
»Oroa er inte, jag skulle med nöje...» sade han och
stängde dörren, lemnande rätten i djup förvåning.
Ingenting var att göra. Båda ansökningarna voro
mottagna och saken började taga en ganska allvarsam
vändning, då en oförutsedd omständighet kom att
förläna den ett ännu större intresse. När domaren
lemnade rätten i sällskap med underdomaren och
sekreteraren och kanslisterna höllo på att i en säck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
