Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Berättelsen om hur Ivan Ivanovitsch och Ivan Nikoforovitsch blefvo ovänner - Femte kapitlet. I hvilket framställes ett samtal mellan tvenne i Mirgorod aktade personer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag vågar inte tvista med er. Om ni inte vill
öfverlemna er so åt polisen, så gör med den hvad ni
behagar. Slagta den till julen, gör skinka och korf
af den eller ät upp den i någon annan form. I fall
ni skulle göra korf, vill jag blott be er skicka mig
ett par af de der, som Gapka förstår sig så bra på
att laga. Min Agrafena Trifonovna är alldeles
förtjust i dem.»
»Med nöje skall jag skicka er ett par.»
»Jag är er mycket förbunden, älsklige vän och
välgörare. Nu skall jag be att få säga er ännu ett
ord. Jag har i uppdrag från domaren och alla våra
öfriga bekanta att försona er med er vän, så till
sägandes, Ivan Nikoforovitsch.»
»Hvad för något! Med den tölpen! Att jag skulle
försona mig med den grobianen! Aldrig. Det kan ej
hända!» Ivan Ivanovitsch visade en fasthet i sitt
beslut som ej tålde någon motsägelse.
»Som ni sjelf vill», svarade polismästaren och
fylde båda näsborrarna med snus, »jag vågar inte råda
er. Emellertid tillåt mig meddela: nu äro ni
ovänner med hvarandra, men om ni blefve sams»...
Ivan Ivanovitsch afbröt honom och började tala
om vaktelfångst, hvilket han vanligen gjorde, då han
ville byta om samtalsämne.
Utan att sålunda haft den minsta framgång såg
sig polismästaren tvungen att gå sin väg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
