Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Berättelsen om hur Ivan Ivanovitsch och Ivan Nikoforovitsch blefvo ovänner - Sjette kapitlet. Af hvilket läsaren lätt kan få reda på allt som innehålles deri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fiende redan befann sig? Ju allvarsammare Anton
Prokofjevitsch tog saken i betraktande, desto fler
hinder stälde sig i vägen. Luften var qvaf, solen brände,
svetten lackade af hela hans kropp. Anton
Prokofjevitsch var, äfven om han lät knäppa sig på näsan,
ganska slipad i många saker (i stället var han ej fullt
så lycklig). Han visste mycket väl, när det behöfdes
att ställa sig enfaldig, och emellanåt förstod han att
finna sig i omständigheter, der månget slughufvud
fått stå med skammen.
Bäst som hans uppfinningsrika hufvud höll på
med att utfundera något sätt att öfvertyga Ivan
Nikoforovitsch och han tappert gick alla hinder till mötes,
inträffade en öfverutsedd händelse, som till en god
del betog honom modet. Det skadar inte att
meddela läsaren, att Anton Prokofjevitsch bland annat
hade ett par byxor med den besynnerliga egenskapen, att
de, så snart han tog dem på sig, framlockade en massa
hundar, som nafsade honom i vaderna. Till all olycka
var han iklädd just dessa byxor, och knappt hade han
hunnit öfverlemna sig åt sina funderingar, förr än ett
döfvande hundskall trängde till hans öron. Anton
Prokofjevitsch uppgaf då ett sådant skrik (värre än
han kunde ingen skrika), att icke blott den magra
käringen och pojken i den långa rocken utan äfven
ungarna från Ivan Ivanovitschs gård rusade mot
honom. Ehuru hundarne blott hunnit bita honom i
ena vaden, kände han likväl sitt mod betydligt
minskadt. Det var ej utan en viss skygghet han satte
foten på Ivan Nikoforovitschs förstugutrapp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
