Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Berättelsen om hur Ivan Ivanovitsch och Ivan Nikoforovitsch blefvo ovänner - Sjunde och sista kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ivan Nikoforovitsch lugnades fullkomligt af dessa
försäkringar och tillsade sin kammartjenare i den
långa rocken att taga fram byxorna och nankingsjackan.
Jag antar, att det är öfverflödigt beskrifva, hur
Ivan Nikoforovitsch tog på sig byxorna, hur de flätade
halsduken kring halsen och slutligen hjelpte på honom
nankingsjackan, som härvid sprack under venstra armen.
Må den anmärkningen vara nog, att han hela tiden
bibehöll sitt värdiga lugn och ej svarade ett ord på Anton
Prokofjevitschs förslag — att han skulle byta till sig
den turkiska tobakspungen mot någonting.
Emellertid väntade sällskapet med otålighet det
ögonblick, då Ivan Nikoforovitsch skulle visa sig och
den allmänna önskan att se de båda värdiga männen
försonade skulle uppfyllas. Många voro öfvertygade
om, att Ivan Nikoforovitsch icke skulle komma.
Polismästaren slog till och med vad härom med den enögde
Ivan Ivanovitsch, ett vad som dock gick om intet,
emedan Ivan Ivanovitsch fordrade, att han skulle hålla
sitt halta ben mot hans blinda öga, hvaröfver
polismästaren blef högeligen förargad, men sällskapet i
smyg hade mycket roligt. Man hade ännu ej börjat
middagen, ehuru klockan redan var två, en tid då
man äfven vid högtidliga tillfällen i Mirgorod för
länge sedan satt sig till bords.
Knappt hann Anton Prokofjovitsch visa sig i
dörren, förr än gästerna trängde sig kring honom.
Anton Prokofjevitsch ropade till svar på allas frågor
ett högt: »han kommer inte». Vid dessa ord höll
en skur af förebråelser, smädelser och må hända äfven
slag att bryta lös öfver hans hufvud, då dörren
öppnades och — Ivan Nikoforovitsch trädde in.
Om satan sjelf eller någon af hans tjensteandar
uppenbarat sig, skulle de ej kunnat framkalla en
sådan öfverraskning som Ivan Nikoforovitschs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
