Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Berättelsen om hur Ivan Ivanovitsch och Ivan Nikoforovitsch blefvo ovänner - Sjunde och sista kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tillfälligtvis kom han att titta åt motsatta sidan af bordet...
Himmelske skapare! Hvilken besynnerlig ödets
skickelse! Midt emot honom satt Ivan Nikoforovitsch.
I samma ögonblick tittade Ivan Nikoforovitsch
äfven upp. Nej... jag förmår inte! Gif mig en
annan penna! Min är för matt, för död, för litet
klufven för att måla denna tafla! Deras ansigten
voro som förstenade af ömsesidig förvåning. Hvar
och en af dem såg framför sig en gammal bekant,
till hvilken han tyckte sig ofrivilligt dragen och
färdig att liksom till en kär vän räcka fram sin dosa
med orden: »var så god» eller: »vågar jag anhålla,
att ni gör mig den äran»; men på samma gång
föreföll denna person honom förskräcklig, lik en
olycksbådande augur. Svetten strömmade från bådas ansigten.
Alla närvarande, så många som funnos, tystnade
och betraktade de båda forna vännerna med spänd
uppmärksamhet. Ej en sekund togo de ögonen från
dem. Damerna, som varit inbegripna i en intressant
förhandling om hur man gör kapuner, afbröto tvärt
sitt samtal. Allt blef stilla. Det var en tafla,
värdig en stor mästares pensel.
Slutligen tog Ivan Ivanovitsch upp näsduken och
snöt sig, under det att Ivan Nikoforovitsch började
se sig omkring och slutligen fäste sina ögon på den
öppna dörren. Polismästaren märkte genast rörelsen
och befalde att låsa dörren. De båda vännerna
började då äta och tittade ej vidare på hvarandra.
Så snart middagen tog slut, skyndade de forna
vännerna att söka reda på sina hattar för att smyga
sig undan. Polismästaren blinkade då åt Ivan
Ivanovitsch med ena ögat, som genast smög sig bakom
ryggen på Ivan Nikoforovitsch, under det att
polismästaren stälde sig bakom Ivan Ivanovitsch, hvarefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
