Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Berättelsen om hur Ivan Ivanovitsch och Ivan Nikoforovitsch blefvo ovänner - Sjunde och sista kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag vet inte», sade Ivan Nikoforovitsch,
flämtande af matthet (det märktes dock, att han ej var
så alldeles obenägen att förlikas), »jag vet inte hvad
jag gjort Ivan Ivanovitsch för något. Men, hvarför
har han slagit i kull mitt gåshus, hvarför traktar
han efter mitt lif?»
»Jag är visst inte skyldig till något brottsligt
förehafvande», svarade Ivan Ivanovitsch utan att se
på Ivan Nikoforovitsch, »jag svär inför gud och inför
er, aktade adel, att jag ej gjort min fiende något ondt.
Men hvarför skymfar och vanhedrar han min rang
och mitt stånd?»
»På hvad sätt har jag skymfat er, Ivan
Ivanovitsch?» återtog Ivan Nikoforovitsch. Ännu ett
ögonblicks förklaring och den gamla fiendskapen skulle
slocknat. Ivan Nikoforovitsch stoppade redan handen
i fickan för att taga fram sitt snushorn och säga:
»var så god».
»Är det inte skymf nog», svarade Ivan
Ivanovitsch utan att lyfta upp ögonen, »att ni, min
gunstige herre, vanhedrar min rang och min familj med
en benämning, som anständigheten förbjuder mig att
upprepa inför detta ärade sällskap?»
»Tillåt mig säga er i all vänskaplighet, Ivan
Ivanovitsch» (härvid petade Ivan Nikoforovitsch på
en knapp i Ivan Ivanovitschs rock, hvilket
tillkännagaf hans fullkomliga benägenhet för försoning), »ni
blef ond öfver fan vete hvad för något: öfver att
jag kallade er för gåse...»
Ivan Nikoforovitsch märkte genast, att han begått
en oförsigtighet, då han uttalade detta ord; men det
var för sent: det var redan uttaladt. Allt gick för
hin i våld. Då Ivan Ivanovitsch, när detta ord först
yttrades utan vittnen, blef alldeles utom sig och
råkade i ett raseri, som gud förbjude någon menniska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
