Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Berättelsen om hur Ivan Ivanovitsch och Ivan Nikoforovitsch blefvo ovänner - Sjunde och sista kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverväldigas af — hvad skulle det ej nu bli, döm
sjelf älskvärde läsare, hvad skulle det ej nu bli, då det
mördande ordet uttalades i ett sällskap, hvarest många
damer voro närvarande, inför hvilka Ivan Ivanovitsch
gerna ville visa sig i sin fördelaktigaste dager? Om
ej Ivan Nikoforovitsch gått till väga som han gjorde,
om han sagt fågel och icke gåse, skulle saken ännu
stått att rätta. Men nu... nu var allt slut.
Han kastade en blick på Ivan Nikoforovitsch,
och hvilken blick! Om den egt verkställande kraft,
skulle den förvandlat Ivan Nikoforovitsch till stoft.
Gästerna förstodo blicken och skyndade att skilja dem
åt. Och denne man, ett föredöme i mildhet, som
aldrig lät någon tiggarkäring gå utan att vänligt tilltala
henne, sprang sin väg i förskräckligt raseri. Sådana
häftiga stormar framkalla passionerna.
På en hel månad hörde man ingenting om Ivan
Ivanovitsch. Han höll sig instängd. Den hemliga
kofferten öppnades och fram togos — hvad? dukater,
gamla, af farfar ärfda dukater! Och dessa dukater
vandrade till bläcksuddares smutsiga händer. Målet
hade öfverlemnats till högre rätt. Och då Ivan
Ivanovitsch erhållit den glädjande underrättelsen, att dom
skulle afkunnas nästa dag, först då vågade han titta på
verlden och besluta sig för att gå ut. Ty värr! sedan
dess har domstolen dagligen förkunnat att målet skall
afgöras följande dag — under loppet af tio år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
