- Project Runeberg -  Wärend och wirdarne : ett försök i svensk ethnologi / Första delen /
53

(1863-1868) [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Land och Folk - § 13. Goternas utvandring. Hunahären - § 14. Goternas utvandring. Hunahären

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och Salen, vid Hunna by och på Huna skog; i
hvilken strid Hunerna blifvit besegrade. På
Rudbecks tid visste »hvart barn i byen» att derom tala.
Folket visade en källare, vid hvars ingång stod en
resesten, i hvilken källare Hunerna haft sitt dricka;
icke långt derifrån i gärdet var Huna Kongs-hög
och 28 ättebackar, kallade Huna högar, i hvilka
Hunernas konung och förnämsta kämpar sades ligga
begrafna. En resesten derinvid kallades Huna hall;
och hade manfallet i striden varit så stort, att,
enligt sägnen, Torps och Torne åar blifvit alldeles
uppfyllda af döda män och hästar, så att de gifvit sig
ur sina rätta lopp och måst utskära sig annorstädes,
»det man i denna dag görligen kan skönja».

Så långt Rudbeck, hvars historiska
åskådningssätt upptogs af Erik Dahlberg, som i sitt stora verk
öfver fordna och närvarande Sverige lemnar en
teckning öfver Huna slag. Vid skärpt granskning torde
man dock af Rudbecks hela framställning knappast
våga draga någon vidare slutsats, än att sägner, om
Huna-här och om stora forntida rörelser hos folken
i Göta rike, ännu på hans tid voro lefvande i Wärend,
samt att dessa sägner, i följd af namnlikhet, blifvit
lokaliserade till Hunna by och omgifvande
fornminnesmärken.

§ 14. Vid sådant förhållande är det en lycklig
tillfällighet, som låter oss återfinna samma
märkvärdiga fornsägen i en vida äldre form, och under
omständigheter, der uppteckningens äkthet icke af någon
kan dragas i tvifvelsmål. Hon förekommer nemligen
i en brottsmåls-ransakning, vid tinget med Albo härad
i Lekaryd d. 29 April 1626, förd i närvaro af Ståt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:08:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gohcwow/1/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free