- Project Runeberg -  Wärend och wirdarne : ett försök i svensk ethnologi / Första delen /
55

(1863-1868) [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Land och Folk - § 14. Goternas utvandring. Hunahären

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»sina hästar vid Roma port. Och är spådt det
»skall ännu så ske, och är nu dertill likt, eftersom
»tungan är stor.»

»Item skall ock Herr Tyke Bragde hafva spått,
att en hvit skata skulle värpa i en hagtorn vid
Helsingborg. Derefter skulle följa ett stort krig, så att
spjut och sköld skall flyta i blod och allmogen blifva
rebellisk emot öfverheten.» Ingemar tillade, svarande
sig sjelf: »Gud gifve det sker icke i min tid!» —
Detta var Kapten Cammels berättelse.

Jöns i Washult, hörd såsom vittne om Ingemars
yttranden, vittnade detsamma, »både om badandet i
»ugnen och om att Hunesmed slog ihel sin gifve-galt
»och sedan bragte sin granne att göra detsamma,
intill dess att de blefvo så starka, att de stallade
»sina hästar i Roma kyrko». Ingemar hade
tillagt: »råde Gud, det sker icke än en gång; ty det
lägges så mycket på allmogen, att de aldrig förmå
det utgifva.»

Samma sak företogs andra gången, uppå Wexiö
rådhus, den 2 Maj 1626, i närvaro af Ståthållaren,
välborne Erik Jöransson, item välbördig Bengt
Jönsson till Lästa, desslikes Arrendatorn Peder Olsson
samt Borgmästare och Rådmän i staden.

Denna dag förhördes den gamle mannen
Ingemar i Öna och tillfrågades, om han sådant tal haft
hafver. Ingemar bekände att han fört sådant tal,
det han ock sjelf på rådhuset ord ifrån ord
upprepade, sägandes, »att han var en liten pojk, när han
först hörde sådant tal, och visste dermed intet ondt,
ej heller sade det i någon ond mening. Icke heller
var det han som samma tal begynnt, »utan det hafver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:08:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gohcwow/1/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free