- Project Runeberg -  Wärend och wirdarne : ett försök i svensk ethnologi / Första delen /
72

(1863-1868) [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Land och Folk - § 21. Wirdarne, ett folk för sig. Småländska grannfolk och folkmål

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på Wärends äldre historia och samhäJls-iitveckling,
bygga allenast på rent ethnologiska grunder.

Om vi nemligen granska folk-förhållandena i de
Wärend omgifvande små länderna (Små lönd,
Småland), så träffas åt vester i Finveden (o: Finnskogen,
Finnmarken) en skild, ehuru beslägtad stam, med ett
eget folkmål. Detta mål, Finveds-mälet, talas öfver
nästan hela Sunnerbo härad, med undantag af
några bland de östra gränssocknarne, ihelaWestbo och
i största delen af östbo och Mo härader; .men
ingenstädes så rent som i Westbo. Det utmärker sig
hufvudsakligen genom en stark diftongering af den
högsvenska vokalen e, som efter fornnordiskt sätt uttalas
ai, såsom: stain o: sten, bain o: ben, maina o: mena.
»Ja sulle gau te Braiare mä att braiv, å sau kum
dar äin hun, å bait me i bainet så ja skraik» o: jag
skulle gå till Bredaryd med ett bref, och så kom
der en hund, och bet mig i benet så jag skrek. —
Det sveiiska sjelfljudet o uttalas deremot i de
allra-flesta fall såsom a, f. ex. anger (o: ånger), tang, lang,
sang, stang, mans-aller (o: mans-ålder), manga, ganger
o. s. v. I vestra delen af Finveden, på gränsen af
Halland och Westergötland, får denna dialekt en egen
släpig skiftning. Obestämda artikeln heter här an, a,
att, såsom: an åxe (o: en oxe), a kaou (o: en ko), att
traä (o: ett träd); a fain an fänta (o: en fin fänta).
Vokalen e uttalas här icke ai, utan som ett släpande
a, såsom: stan (o: sten), ban (o: ben), ran (o: ren),
vat (o: vet), bat (o: bet), slat (o: slet) o. s. v. — Så
väl af dessa språkförhållanden, som af andra
omständigheter blir sannolikt, att af Finveds-folket
Sunner-boar och östboar en gång trängt upp längs Laga-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:08:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gohcwow/1/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free