Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Hedna-tro - § 48. Oden, Valfader. Odens hästar. Odens foglar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
notn företrädesvis helgad, och synes ha stått under
hans serskilda beskydd. Spår af en gammal
förbindelse i föreställningssättet emellan hästen och den
hedniske Oden återfinnas ännu i wärendska folktron.
Så väl Necken, som Djefvulen, uppenbarar sig
stundom i skepnad af en häst. Wieselgren omtalar,
hurusom Satan, i skepnad af en häst, dansade hvar
natt på ett loft i Brohult af Wislanda socken, och
huru man ännu vid slutet af förra århundradet sökte
på en kyrkogård »bortläsa den svarta hästen».
Äfven omtalar han en sägen, om en man som sköt
»den stora hästen» i pannan. Rääf har i norra
Småland antecknat en läsning emot en sjukdom hos
hästar, kallad Floget, i hvilken läsning Oden anropas
eller åberopas. Läsningen lyder:
Oden står på bergen,
han spörjer efter sin fåle;
floget har han fått.
Spotten i din hand och i hans munn;
han skall få bot i samma stund.
I namn, etc.
När hästar vantrifvas och om morgnarne stå ruggiga
och svettiga, heter det hos Wärends-folket, att »de
ridas af Maran», och när de få invärtes krämpa
eller ref, säger man, att »de ridas af Necken».
Begge dessa föreställningssätt synas hafva tillkommit
genom förblandning med Oden, .Puken eller Fanen.
Vi finna åtminstone ingen rimligare förklaring till
den ännu gängse seden, att öfver en häst, som rides
af maran, i spiltan upphänga (ett brändt bagga-hom
eller) en död skata, äfvensom till den allmänna folk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
