- Project Runeberg -  Wärend och wirdarne : ett försök i svensk ethnologi / Första delen /
252

(1863-1868) [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Hedna-tro - § 63. Elfven

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elfven, såsom de öfriga högre naturvättarne,
troddes på menniskan öfva mångfaldig inflytelse. Denna
inflytelse var hufvudsakligen välgörande, såsom vattnet
&r en af naturens bästa gåfvor och vilkoret för allt
organiskt lif; dyrkan af vattnets naturväsen torde ock,
näst soldyrkan, vara den äldsta af all natur-kult.
Men denna inflytelse kunde ock vara ond och
för-derflig. Man trodde således, att Elfven vållade hos
menniskan det slags förgerning eller sjukdom, som efter
honom fick namn af Elfven eller Vatten-elfven.
Denna förgerning yttrade sig, såsom vi nyss sett, med
underliga åtforor, förmodligen nervösa
ryckningar. Vid tinget med Konga härad d. 9 Febr. 1616
klagades inför rätta, att en man ifrån Wärend gått
ned i Södra Möre, och, under föregifvande att han
vore klok, af en enfaldig man tillnarrat sig 12 daler
penningar, för att han skulle drifva Elfven ifrån
honom; »hvilket», tillägger domboken, »han intet
gjorde eller göra kunde».

Man har fordom trott, att Elfven egde en honom
serskildt tillhörig eller helgad boskap. Den nu
utdöda, storhomade ur-oxen (Bos Urus) har således i
Wärend. en gång varit känd under namn af
Elfoa-oxen (jfr. § 3), likasom gamla skånska folksägner,
ännu vid början af 1600-talet, visste förtälja om
forntida Elle-kor eller Elfva-kor.

Elfven omtalas i sägnerna någon gång under
namn af Vattumannen, och en märklig sägen
förtäljer om en Vattuman, som tog tjenst i en gård vid
sjön Möckeln, utan annan lön än en gammal jern lie,
med hvilken han trodde sig kunna öfvervinna alla
fiender af sitt eget slägte. Den Elf, som lefver i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:08:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gohcwow/1/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free